Idag när jag städade på skolan så kom en förstånds handikappad lite tjej fram till mig o började prata och när jag gick iväg några meter så kom en kille och tryckte upp henne mot väggen, såg inte riktigt hur.. "om du inte slutar ringa mig så ska jag spöa dig" sa han, han lät verkligen seriös och tjejen började gråta. Jag ropade till och fråga va han höll på med för jag vart så arg o förvånad. Som tur va kom en lärare orecis förbi o tröstade henne.

Sen lite senare kom hon fram till mig igen och sa "tycker du att jag ska hänga mig?" Jag hörde inte va hon sa riktigt så ja bah "vem ska du hänga med?" Hon bah "Ne asså hänga mig och dö" =S=S Hon sa att alla hatade henne o så. Så jag sa att de inte alls gör det och typ att livet blir bätter snart.

Fan högstadiet borde inte finnas! Det är sjukt mycket mobbing överallt och alla känner sig osäkra. Många tycker att det värsta som finns är att gå till skolan varje morgon. Jag vet hur det är, jag hatade verkligen högstadiet! Jag vågade nästan inte gå ensam i koridorerna, jag ville absolut inte sticka ut o kände att jag inte betydde någonting.
Barn är så jävla elaka! Om man är bara lite annorlunda så får man en elak komentar efter sig, högt så de är säker på att man ska höra.

Det är faktiskt så att jag fortfarande har riktigt dåligt självförtroende o det hänger i sedan jag gick på högstadiet.
När jag gynasiet vart det mycket bättre, då vart jag en annan människa. Jag träffade massa kompisar o fick många komplimanger. Men jag var fortfarande osäker.

Det är så dumt att vara beroende av bekräftelse, men det vart så. Om ingen hade sagt nått snällt på en dag så fick jag för mig att ja va as ful typ. Och tänk hur det var när ja slutade skolan, när man inte längre träffade kompisar o så varje dag. Då försvann alla komplimanger ..och mitt självförtroende igen.

Man ska tala om för sig själv varje dag att man är super fin, rolig o underbar! Efter ett tag så tar man det till sig på riktigt:)